ATM Lens Days 2026 och ”1670” – nya sätt att se

Det finns något märkligt med rum fyllda av objektiv. Inte bara för att de är många, utan för att varje glas representerar ett möjligt sätt att se världen. När jag kom till årets upplaga av ATM Lens Days i Warszawa slog det mig att det redan var tredje gången jag var där. Första gången kändes det som en mässa. Den andra gången började man förstå hur allt fungerade. Den här gången var känslan snarare att komma tillbaka till något bekant, nästan som att komma hem.

Som filmfotograf arbetar man ofta ganska ensam. På en produktion är man i praktiken den enda personen med just den rollen. Man tillbringar månader tillsammans med ett team, men när det kommer till själva bildspråket är man ofta ganska isolerad i sina beslut och tankar. Därför finns det något fint i att under ett par dagar hamna i ett rum fullt av människor som alla tänker på ljus, glas och bild på ungefär samma sätt. Man träffar kollegor man annars sällan ser, fotografer vars arbete man beundrar men som man kanske aldrig möter i vardagen. Samtalen börjar ofta i teknik men slutar nästan alltid i berättande.

ATM Lens Days arrangeras av ATM System i deras studiolokaler i Warszawa och har snabbt vuxit till en av Europas mer intressanta mötesplatser för filmfotografi. Under två dagar samlas fotografer, tekniker och tillverkare för att testa utrustning, lyssna på presentationer och diskutera bildspråk. I studiorna byggs flera inspelningsmiljöer upp där man kan prova kameror och optik under förhållanden som faktiskt liknar en riktig inspelning: med ljus, scenografi och skådespelare på plats. Över 700 objektiv finns tillgängliga att testa på en yta på mer än 2300 kvadratmeter, och omkring 750 deltagare rör sig mellan olika testzoner och samtal. Det gör att Lens Days snarare känns som en lekplats än en traditionell mässa.

Jag var själv inbjuden för att tala om mitt arbete med Netflix-serien 1670. Samtalet kom ganska snabbt att handla om hur seriens bildspråk växte fram, och hur mycket av det arbetet egentligen började i valet av objektiv. När vi började utveckla serien utgick vi från en ganska klassisk mockumentary. Men ganska tidigt insåg jag och regissören Maciej Buchwald att vi ville röra oss bort från det visuella språk som publiken redan känner igen från genren. Mockumentary-estetiken är ganska tydlig: handkamera, breda objektiv, en viss dokumentär spontanitet. Det är ett effektivt språk, men också ett språk som riskerar att bli förutsägbart – därför började vi leta efter något annat.

En stor del av inspirationen kom från måleri. Vi tittade mycket på klassiska europeiska målningar och hur ansikten och rum organiseras i bilden. Den typen av kompositioner, där människor ofta placeras i tydliga rumsliga relationer till varandra, började påverka hur vi tänkte kring kameran. Objektiven blev snabbt en central del av den processen.

Objektiv är naturligtvis verktyg. Men de är också något mer än så. De är våra ögon, den punkt där publiken möter berättelsen. Därför har jag alltid haft svårt för klassiska test charts. De säger egentligen väldigt lite om hur ett objektiv fungerar i en filmisk situation. Det som betyder något är ansikten, hur ljus bryts över en vägg, hur ett rum förändras när kameran flyttar sig några meter.

På 1670 har varje säsong därför också inneburit ett nytt sätt att tänka kring optik. Den första säsongen, som hade premiär i december 2023, filmade vi på ARRI Master Primes. I den andra säsongen, som släpptes i september förra året, arbetade vi i stället med Cooke S8 tillsammans med en blandning av Cooke S4, S7 och vissa Master Primes. Den tredje säsongen, som just nu är i postproduktion, filmades helt i large format med ARRI:s Moviecam-optik.

“Why change a winning concept?” För mig är det viktigt att varje säsong känns som ett nytt projekt.Att fortsätta exakt i samma spår riskerar att bli bekvämt. Och när något blir bekvämt slutar det ofta också att vara särskilt spännande.

Under Lens Days testade jag en hel del optik tillsammans med min regissör. Det är egentligen omöjligt att bilda sig en slutgiltig uppfattning om hundratals objektiv under två dagar. Men ibland händer något annat och en tanke fastnar: Den här gången började vi prata mer och mer om teleobjektiv.

På 1670 har vi ofta arbetat ganska brett i vår bild. Men när man börjar använda längre brännvidder förändras rummet på ett intressant sätt. Perspektivet komprimeras. Avstånd mellan människor känns annorlunda. Bakgrunden börjar bete sig på ett annat sätt. Plötsligt uppstår en annan typ av dramaturgi i bilden. Efter år av inspelning där våra huvudsakliga objektiv har varit 21, 24, 27 mm, blev jag inspirerad av att ta mig tillbaka till den “andra sidan” av brännvidder.

En tydlig trend under årets Lens Days var hur starkt industrin rör sig mot större sensorformat. Många tillverkare presenterade objektiv som täcker large format eller till och med 65 mm. Samtidigt är det värt att komma ihåg att sensorstorleken i sig inte nödvändigtvis förändrar bildens estetik så dramatiskt som marknadsföringen ibland antyder. Filmfotografen Steve Yedlin har i sina tekniska analyser visat att skillnaden mellan Super 35 och large format ofta handlar mer om optik och bildspråk än om själva sensorn.

Med andra ord: sensorn förändrar inte automatiskt hur en film ser ut, men den kan öppna dörrar till andra typer av optik, Och därmed andra sätt att se. En av de tillverkare jag alltid återkommer till på sådana här evenemang är IronGlass från Ukraina. De arbetar med att bygga om klassiska sovjetiska objektiv från 1950- och 60-talen till moderna cine-hus, vilket gör att glas med tydlig karaktär kan användas på dagens produktioner. Den typen av optik bär nästan alltid på en historia.

Samtalen är kanske ändå det viktigaste under sådana här dagar. Jag pratade länge med teamet bakom Zero Optik om deras arbete med lens rehousing och om nya projekt de utvecklar, många av dem också riktade mot större format. Jag sprang också på den svenske filmfotografen Jallo Faber, som var gäst på mässan och vi hade en kul workshop tillsammans där vi live-diskuterade objektiv inför publik.

När jag lämnade Lens Days i år slog det mig hur många olika sätt det numera finns att berätta en historia på. Kameror, optik och nya verktyg öppnar fler möjligheter än någonsin tidigare, och ibland kan det nästan kännas överväldigande. Samtidigt är uppgiften fortfarande densamma: att hitta rätt sätt att se berättelsen och dela den med publiken. Tekniken är bara ett av språken vi har till vårt förfogande. Kanske är det just där inspirationen ligger, i alla de historier som fortfarande väntar på att bli berättade.

Nils Croné, FSF PSC