Camérimage 2018

Opera Nova

English version here

Mellan den 10e och 17e November genomfördes den 26e upplagan av den Internationella filmfestivalen Camérimage i staden Bydgoszcz i Polen. Festivalen omfattar nära 300 filmvisningar och bortåt 100 seminarier och workshops, och Camérimage erbjuder därmed ett sådant generande överflöd av godsaker för cineaster att det blir uppenbart omöjligt för en enda person att ta in allt. Här är några intryck och observationer från årets Camérimage.

Bydgoszcz genomsyras fullständigt av filmfestivalen, här Netflixreklam i form av muralmålning!

Men för att börja från början -hur tar man sig egentligen från Stockholm till Bydgoszcz då? Det känns som en berättigad fråga, och det visar sig att en kombination av SAS/Lufthansa är smidigaste lösningen –och här gör verkligen Camérimage avtryck, för vissa datum (de som är optimala för att inte missa en minut av festivalen) är slutsålda över en månad i förväg! Men det gäller lyckligtvis inte alla flighter, så det gick att hitta vettiga avgångstider. Man byter i Frankfurt, och resan dit går med en generöst tilltagen flygmaskin, men inför bytet på Frankfurts flygplats anar man oråd när flygplatspersonalen mer eller mindre beslagtar ens medhavda väska(!) och efter en kort bussfärd ut på plattan får man svaret.

Det anslutande planet är alltså i princip en förlängd business-jet, dvs med 7-8 affärsmän ombord i varsin läderfåtölj hade det varit höjden av lyx… men med 150 reguljära passagerare inklämda likt sardiner… Inte riktigt samma känsla av exklusivitet.

Jag sa ju att planet var trångt!

Majoriteten av passagerarna verkar dock vara gamla i gamet, och så fort planet är i luften flyttar de sig till de tomma stolar som faktiskt visar sig finnas, med resultatet att de flesta av oss får det riktigt komfortabelt under resan.

Om Frankfurt är en av världens största flygplatser, så är Bydgoszcz’ flygplats det inte, men det bidrar rejält till charmen med resan. Det här är nog i själva verket ursprungligen ett militärt flygfält, man anar kamouflerade betonghangarer för jaktflygplan här och där längs landningsbanan.

Panavisions utställningsyta.

Dan Hammond, Panavision Hollywood, med en sextioårigt Ultra Panavision-objektiv.

Många nyfikna ville kika i den uppställda Panaflex XL’en.

Hotel City är själva ”festivalhotellet” och det är ett mycket fint sådant, med en frukostbuffé i världsklass! City har också fördelen att ligga ett stenkast från filmfestivalens själva Epicentrum; den magnifika operabyggnaden Opera Nova, som inrymmer Camérimage och dess aktiviteter.

Benjamin B och Louis-Philippe Capelle, IMAGO.

Men festivalen är också spridd till många fler platser över hela Bydgoszcz! I Opera Nova pågår febril aktivitet, seminarier och Master Classes, på många olika scener, och bland andra vår gamle bekant Benjamin B håller en Master Class med en panel bestående av filmfotografer från AFC, det franska filmfotografförbundet.

Vittorio Storaro drog stor publik, jag hörde efteråt att det varit tre personer i publiken på ett samtida seminarium!

Ett mycket intressant föredrag hölls av den legendariske filmfotografen Vittorio Storaro, AIC ASC, tillsammans med filmrestaurerings-experten Rob Hummel. De förklarade hur traditionell celluloid-färgfilm långsamt bleknar över åren, och att botemedlet mot detta idag är att göra svartvita separation-masters av materialet för att garantera att fullgoda nya kopior kan göras av filmen. Det här är en ganska dyr lösning, eftersom en två timmars film kostar ungefär $90 000 att bevara på det här viset.

Vittorio Storaro, AIC ASC, och Rob Hummel.

Kodak uppfann en alternativ teknik år 2000 som man döpte till DOTS, men man beslöt att lägga ned projektet bara ett år senare. Mr Hummel köpte patenten för den här teknologin från Kodak för några år sedan och förklarar nu dess fördelar för oss. En sak är att kostnaden är avsevärt lägre att bevara en film på det här sättet än genom att göra svartvita separationsmastrar, och det är även ett äkta optisk/visuellt digitalt lagringsmedia som tryggt kommer bevara ett material genom de närmsta 500 åren.

Luc Bara lutar sig mot en Varicam Pure i Panasonics utställningsbås. Alla affischer i bakgrunden representerar produktioner inspelade med de olika varianterna av Varicam (35, LT osv).

Ett annat intressant seminarium presenterades av Sony -som representerades av Sebastian Leske- tillsammans med Netflix och var tillägnat Sony Venice-kameran och dess prestationer på en rykande färsk polsk TV-produktion. Tills alldeles nyligen fanns ingen Sony Venice-kamera i Polen, men till det här projektet ville man absolut arbeta med den, så Polens största uthyrningsföretag bestämde sig för att köpa en till den här produktionen. Det hela fick en hårresande start, för kameran anlände till Polen helgen innan man skulle börja filma via flyg från Sony –och på flygplatsen kom den bort! Det blev några mycket nervpåfrestande timmar innan man på flygplatsen till slut hittade kameran igen. Så man fick nästan ingen förberedelsetid innan inspelningen drog igång –men kameran fungerade felfritt, så alla kunde andas ut.

Sven-Erling Brusletto.

Den andra filmen som visas upp under seminariet är en väldigt speciell dokumentärfilm av den norske filmfotografen Sven-Erling Brusletto, inspelad på Grönland med anamorfiska objektiv från Cooke.

Sony Venice är ju inte tänkt som en dokumentärfilmskamera, men Sven var imponerad både av hur lätt kameran var att bära runt och att batteriet räckte för två timmars inspelning, vilket är mycket för en fullframe-kamera.

Filmen ser mycket imponerande ut och den enorma floran av högdagrar –med tanke på att det är is, snö, mulet himmel, osv- är full av detaljer och nyanser, vilket talar väl om Sony-sensors dynamiska omfång.

Sony 24-70 zoom i händerna på Philippe Ros, AFC.

Brusletto hade också använt en Sony E-mount 24-70 mm zoom på den här dokumentärfilmen och den imponerade starkt, för dels gav den mycket fina och knivskarpa bilder, men därtill var den knappt en tredjedel så stor som det anamorfiska Cooke-objektivet, och kostade 75 000 norska kronor. En egenskap hos Sony Venice som fick mycket beröm är det faktum att kameran är inspelningsklar blott 7 sekunder efter att man slagit på dess huvudströmbrytare -en mycket användbar egenskap när man spelar in en dokumentärfilm!

Festivalen avrundades med en imponerande avslutningsceremoni lördagen den 17e november, under vilken festivalens president Marek Żydowicz höll ett entusiasmerande och passionerat tal, i vilket han betonade de eskalerande svårigheter som han och hans medhjälpare ställs inför då de arrangerar festivalen. Det här talet gav upphov till omfattande diskussioner bland oss festivaldeltagare när vi förberedde oss inför färden till våra respektive hemländer! Att hålla Camérimage-festivalen vital och livskraftig är en hög prioritet för världens filmfotografer.

På plats från Sverige fanns Sophia Olsson, FSF, Linus Sandgren, FSF, and Alex Lindén, FSF. Linus var här med filmen ”First Man” i Main Event Competition, och Sophia med filmen ”The Charmer” i klassen Baltic Cinema Review.

Lars Pettersson