Intervju med Paul René Roestad, FNF

Under Camérimage var IMAGOs President Paul René Roestad, FNF, vänlig nog att ta sig lite tid från sitt fullspäckade schema, och FSF fick en kort pratstund med honom.

FSF: “Vad är dina främsta intryck från årets upplaga av Camérimage?”

Camérimage är sedan 1993 den viktigaste festivalen för internationella filmfotografer där alla kan mötas och diskutera sina erfarenheter. Och vi pratar inte här enbart om ett europeiskt perspektiv, utan här möts såväl amerikaner som européer och asiater. Arrangörerna har dock något av ett dilemma i och med att festivalen växer från år till år, såväl ekonomiskt som volymmässigt, och Opera Nova, den magnifika operabyggnaden där de viktigaste filmvisningarna och sponsorernas utställning är inhyst, utnyttjas för närvarande till bristningsgränsen. Arrangörerna har ställts inför utmaningar i form av nedskurna bidrag till festivalen också. Vi i IMAGO hoppas att dessa problem kan lösas, och vi kommer göra vårt bästa för att Camérimage skall kunna fortsätta vara en levande och vital mötesplats för filmfotografer.

FSF: ”Under torsdagen 15 november var IMAGO värd för ett seminarium där företrädare för Netflix och för det amerikanska filmfotografförbundet ASC och IMAGO möttes. Vilka är dina intryck från det här seminariet och hur siktar du framåt i det fortsatta samarbetet mellan ASC och IMAGO?”

Paul René Roestad, FNF.

Ja, en av våra viktigaste målsättningar är att utväxla erfarenheter och kunskaper med internationella fotografförbund, också med dem som ännu inte är direkta medlemmar av IMAGO. ASC är ännu inte formellt medlemmar av IMAGO men vi genomför likväl sedan en tid tillbaka en rad gemensamma arrangemang.

IMAGO grundades som en paraplyorganisation för de europeiska fotografförbunden, men det internationella intresset -också utanför Europa- för att få bli medlemmar i IMAGO visade sig så pass stort, så för ca fyra år sedan beslutades att IMAGO skulle vara paraplyorganisationen för filmfotografförbund i global utsträckning, och idag är föreningar från 53 länder medlemmar i IMAGO.

ASC har under senare tid i allt större utsträckning börjat verka för internationellt samarbete och håller vartannat år ( senast den fjärde juni i år ) ”The international cinematography summit” i Los Angeles under vilket representanter för ett trettiotal olika förbund möts för att bland annat försöka hitta gemensamma lösningar på utmaningar man alla står inför, oavsett i vilket land man verkar. Frågor avseende upphovsrätt och arbetsförhållanden står högt upp på agendan. Speciellt frågor avseende upphovsrätt blir allt viktigare med tanke på hur digitala rörliga bilder sprids idag.

I många europeiska länder ses filmfotografen som något av en konstnär och det följer därav naturligt att det är en person som bör ha upphovsrättsliga anspråk på de bilder som han eller hon spelar in -men i till exempel USA eller England har man haft ett synsätt som mer betraktar filmfotografen som en ren tekniker som därmed saknar upphovsrätt till sitt arbete.

Vi inom IMAGO är fast beslutna att slå vakt om filmfotografernas upphovsrättsliga integritet inte minst vad gäller att förhindra att vårt arbete förvanskas i efterhand; att t ex producenter genomför en färgkorrigering i efterhand, utan att fotografen är närvarande, och som kanske strider mot fotografens intentioner, är vi starkt kritiska till. Förståelsen för att detta är viktiga frågor sprids idag internationellt -och IMAGO kan ta åt sig en stor del av äran för detta.

Mötet igår med ASC kändes  mycket konstruktivt, Netflix ställer ju bland annat väldigt tydliga krav på det material som spelas in till deras tv-serier, att det måste vara inspelat i 4K osv. Det styr i sin tur hur fotografen har möjlighet att arbeta, han eller hon kan till exempel inte använda en äldre ARRI Alexa. Alla fotografer är självklart ute efter att spela in med högsta möjliga kvalitet, men det är viktigt att processen hur den kvaliteten ska uppnås sker i samarbete med filmfotografen. Det har ju t ex spelats in mycket vackra filmer i super-16 under senare år, inte minst Ed Lachmans föredömliga arbete på filmen Carol (2015).

Och Netflix var alltså med under det här mötet med ASC, vi har en mycket bra dialog med dem och vi upplever att de är mycket tillmötesgående mot oss filmfotografer, så man kan tänka sig att de kommer att göra undantag från sina krav på 4K eftersom de naturligtvis är intresserade av att ha en god relation till filmfotografer. Och det är viktigt att det här blir en kommunikation i båda riktningar, och även Netflix är beroende av att det blir en tvåvägskommunikation, och det skapar ömsesidig respekt.

FSF: ”Vilket är ditt huvudsakliga fokus för ditt arbete som president för IMAGO under det närmsta halvåret?”

Philippe Ros, AFC och Paul René Roestad, FNF.

Det innebär väldigt mycket arbete och ett stort ansvar, men det har varit mycket spännande och en stor ära att få representera en så stor del av världens filmfotografer under de här åren som president för IMAGO, och mitt fokus för det kommande halvåret är att koncentrera mig på upphovsrättsfrågor, inte minst fotografernas rätt till ersättning i samband med så kallad ”secondary use”. Engelsmännen har till exempel inte rätt till ersättning när det material de spelat in visas i ett annat sammanhang än det som deras avtal omfattar, de kan till exempel få ersättning för biografvisningen men inte för visningen via kabel-TV. För att få ersättning krävs att en organisation bevakar deras rättigheter, i Sverige sköter till exempel TROMB detta viktiga uppdrag. En engelsk filmfotograf kan alltså ansluta sig till TROMB och därmed få ersättning när filmen visas i Sverige, trots att han eller hon inte får någon ersättning vid till exempel kabel-tv sändning i England.

Jag vill också rikta ett fokus på arbetsmiljöfrågor, att man till exempel på många håll tillämpar 15 timmars arbetsdag på filminspelningar vilken jag menar är helt ohållbar situation. Ni tillämpar ju i Sverige åtta timmars arbetsdag och uppnår likväl lika god kvalitet på det inspelade materialet som motsvarande filmteam i USA.

FSF: ”En sista fråga; ett av dina första uppdrag i filmbranschen var som kameraassistent åt Sven Nykvist, ASC, FSF, under inspelningen av En dag i Ivan Denisovitjs liv (1970) -vilka är dina starkaste minnen av den erfarenheten?”

Det var faktiskt min långfilmsdebut och Sven och jag blev mycket goda vänner och startade en tid därefter en kamerauthyrningsfirma genom vilken vi hyrde ut Éclair-kameror till filminspelningar i såväl Norge som Sverige, men jag arbetade ju parallellt som filmfotograf och fick inte så mycket tid över till uthyrningen -och Sven skall vi ju inte tala om i det avseendet, han jobbade ju oavbrutet, och över hela världen dessutom. Så vi bestämde oss till slut för att lägga ner kamerauthyrningen.

Men det var oerhört lärorikt att arbeta med Sven, han var en stor inspirationskälla och hans sätt att bland annat arbeta med indirekt ljus kom att ha ett stort inflytande över hur jag själv arbetar med mina ljussättningar. Sven kunde arbeta med vitt skilda regissörer -och jag misstänker att kan man arbeta med Bergman så klarar man av vilken regissör som helst. Han är fortfarande min definitiva idol bland filmfotografer.

Lars Pettersson