La La Land

”Emma Stone och Ryan Gosling dansar in i våra hjärtan i denna glada, färgsprakande och otroligt charmiga saga om kärlek och drömmar. ”La La Land” är en helt unik filmupplevelse för alla sinnen som jag sent kommer glömma. I la la loved it!” Skriver Jonna Vanhatalo i moviezine.se

Jag såg filmen på premiären i fredags och som fotograf tycker jag att Linus Sandgren, FSF, har gjort ett fantastiskt fint arbete. Han arbetar sällan med statisk kamera, utan använder sig av Steadicam och kranar med perfektion.

Läs hela recensionen här

Artikel i Dagens Industri

Linus har använt sig av 35 mm film med Panavisions anamorfiska objektiv av den äldre typen, E och C Series Anamorphic samt Anamorphic Zooms. Denna kombination av 35 mm film och äldre anamorfiska objektiv ger en look som liknar klassiska Hollywood-filmer i Technicolor.

Svårigheten att filma långa scenerier under den korta tid som skymningen faller i LA är beundransvärt, speciellt med tanke på att LA har inte våra långa, ljusa sommarkvällar.

Från ICG Magazine: ”Consider this: La La Land was shot on film in a 2.55:1 aspect ratio (the older Cinemascope format is wider than the 2.40:1 scope typical today) that required Panavision to build new ground glass for the lenses. Chazelle wanted long single takes, i.e. “oners” (often with combined Steadicam and crane moves), which meant the 4-perf anamorphic Super 35-mm mag had to be reloaded every 10 minutes, and no B-roll safety coverage. Los Angeles was a main character, so shooting was all practical locations, mostly within the small window of fading twilight at “magic hour,” limiting takes.

“The one-stop push* [Sandgren] did on the negative provided built-in texture and made the highlights have a kind of creamy, organic look,” he continues. “So I approached this more the way a [film] timer would than a colorist. [EFilm scanned La La Land’s 35-mm negative to 3K DPX files and down-converted those to 2K DPX.] We didn’t want to affect the image in ways that you couldn’t have done photochemically. The OSD system doesn’t have a ‘printer light’ function per se, but I always kept that directive in mind.”

Wallace sent JPEG stills of every shot to Sandgren on set to examine on his iPad. “Linus would then send notes about any alterations he wanted made before dailies were distributed,” Wallace adds. “He was very keen on having the dailies just right. Nobody else on the project would see anything until [Sandgren] had signed off.”

* The one-stop push menas med underexponering och förlängd framkallningstid motsvarande ett bländarsteg. Red. anmärkning.

Läs ICG Magazines utförliga artikel här