Agenturmöte: Nordic Opportunities Week

Nea Harnebrandt Asphäll, Milja Rossi och jag, Ragna Jorming, hade förmånen att få vara FSF:s representanter på Nordic Opportunities Week, NOWLA, en serie möten, diskussioner och middagar för nordiska filmfotografer och producenter i Los Angeles i början av mars 2025. Som en del av programmet besökte vi agenturen Innovative Artists Agency, som representerar ”top industry professionals in film, television and commercial production”. Där träffade vi Craig Mizrahi, som höll en matnyttig genomgång av hur samarbetet med en amerikansk agent ser ut, så det här är läsning för den som skulle kunna vara intresserad av att skaffa representation och arbeta i USA.
Först rekommenderade han oss att fundera på om vi vill vara en av många i en stor agentur – vissa agenturer representerar flera hundra filmfotografer – eller en något större spelare på en liten agentur. Och så måste man se till att träffa flera agenter, för det är agenten och inte agenturen som kommer spela störst roll för ens karriär. Exakt NÄR man ska skaffa en agent är dock lite oklart. Oftast tar agenten först kontakt med en, säger han, det är deras ansvar att se vem som finns där ute.
Viktiga frågor att ställa till en potentiell agentur är hur de arbetar och delar upp arbetet emellan sig. Hur många fotografer representerar de – hur många andra tävlar man med om jobben? Det är också bra om agenturen arbetar som ett kollektiv och lanserar flera agenters klienter till samma projekt, annars riskerar man att missa många möjligheter.
Det man ska kunna begära av en agentur, sade Mizrahi, är att de introducerar en till människor och bolag som man inte känner. Att de gör smarta, aggressiva och kreativa förhandlingar. Att de marknadsför en genom alla möjliga kanaler, och sist men inte minst att de är som en partner som försöker göra sitt bästa för ens karriär, både på kort och lång sikt. De hjälper inte till att få in en i facket (vilket är en helt annan historia!). De kan inte garantera jobb. Och agenten är inte ens en personlig vän. Förhållandet må vara intimt, men är i grunden professionellt.

Craig Mizrahi pratade en del om att marknaden för att göra film i USA viker. Väldigt många produktioner flyttar utomlands och ganska ofta till Europa, som ju i mångt och mycket har skattelättnader för filmproduktioner, samt billigare filmteam och i många länder inte så starka fackföreningar. Eftersom det filmas i Europa vill många amerikanska producenter använda europeisk talang, men de vänder sig ofta till agenturerna de känner till i USA först, för att få namn. En del amerikanska agenturer har egna kontor i Europa och de flesta samarbetar med europeiska agenturer.
Agenten förhandlar med bolagen om löner, som är olika för TV, långfilm och reklam. I USA får man samma lön per vecka för prepp som för inspelning. Prepptider verkar vara ungefär desamma, eller lite kortare. Förut har man inte fått betalt för grading, men nu har man börjat kunna ta betalt också för det, eftersom fotografer ju måste avsätta tid och tacka nej till andra jobb för detta.
Det går snabbt i USA! En framgångsrik intervju innebär ofta att man börjar arbeta med preppen inom en snar framtid. Det här ställer krav på ens arbetsvisum. På ett vanligt ESTA får man ha möten, men inte åka och reka och absolut inte filma.
Man får jobba på en Union-ansluten film i upp till 30 dagar, sedan måste man gå med i facket. Facket – Local 600 – kan man gå med i meddetsamma, men de har något som heter ”Industry Experience Roster”, vilket innebär att man måste ha arbetat 30 dagar på en Union-ansluten film innan man blir fullständigt godkänd (eller 100 dagar på icke-anslutna projekt under tre års tid). Och när vi ändå talar om facket – på Union-anslutna filmer måste man ha en kameraoperatör, en operatör som däremot inte måste jobba med A-kameran hela tiden. Man kan skicka ut kameraoperatören på second unit-uppdrag eller låta hen sitta och dricka kaffe. Det är inte förrän man blivit lika berömd som Roger Deakins som man får göra helt som man vill.
Arbetet som filmfotograf är en blandning av att vara konstnär, tekniker, chef och politiker. För att bli framgångsrik behöver man bemästra alla fyra delarna, anser Mizrahi, och gav oss några råd när det gäller de två sista punkterna: Anställ team med olika bakgrund och kön! Se till att de har mer erfarenhet än du själv har. Om du är missnöjd med hur någon arbetar, kommunicera med personen i fråga, och sparka aldrig någon utan att först prata med linjeproducenten. Var alltid lugn. Var pålitlig och snäll. Om du kommer med ett problem till en producent eller en regissör – kom med en lösning också! Och behandla alla i teamet likvärdigt. Imorgon kan produktionsassistenten vara din chef.
Som avslutning ger jag er här Mizrahis ord om hemsidor. Han tycker att alla fotografer ska ha en egen. Skaffa en hemsida där du visar dina bästa filmer, sex till åtta stycken. Trailers eller reklamfilmer i sin helhet, 90 sekunder max. Helst inga ihopklippta montage. Ha svart eller vit bakgrund. När man klickar på länken till filmerna ska en stor, högupplöst bild visas. Lägg till några få länkar till CV, biografi och kontakt. Less is more.
Ragna Jorming, FSF






