Bo Widerbergs Kvarteret Korpen 50 år

I början av sommaren hade tidningen Sydsvenskan i Malmö arrangerat en minneskväll för Bo Widerberg och Kvarteret Korpen, med anledning av att det är 50 år sedan som denna banbrytande film spelades in.

Samlade var Thommy Berggren, Emy Storm och många som hade varit statister. Thommy B berättade många historier från inspelningen och om Bo W. Mårten Blomkvist berättade om sin svärfar Bo W, som han skrivit om i en biografi över. Närvarande var också Jan Troell som filmade en kortfilm och hans första långfilm Barnvagnen. Det blev en mycket lyckad kväll som en stor publik kunde glädjas över.

Läs mer om Bo Widerbergs filmer och hans många fotografer på nästa sida.

Jan Troell

Sommaren 1961 gjorde Bo Widerberg sin första kortfilm, ”Pojken och draken” med en folkskolelärare i Malmö, Jan Troell, som fotograf och även delaktig i manus, regi och klippning. Jan Troell hade tidigare gjort flera kortfilmer och hade större erfarenhet än Bo. Premiär i TV mars 1963.
Denna film ledde till att Bo fick göra sin första långfilm, Barnvagnen. På denna var Jan Troell också fotograf, nu med en 35 mm kamera för första gången. Jan Troell berättar att det var Bo som fick honom att använda en naturlig ljussättning, med mjukt indirekt ljus och ljus som naturligt kommer in genom fönstren. Sverigepremiär: 1963-03-18.

Jan Lindeström, FSF

Redan samma år har Bo premiär på sin andra långfilm Kvarteret Korpen. Denna film har blivit banbrytande i sin stil och skådespelarprestationer. Nu var Bo varm i kläderna och kunde visa hur han ville att film skall se ut och hur viktigt de var att skådespelarna agerade trovärdigt.

Som filmfotograf hade han nu Jan Lindeström, FSF, eftersom Jan Troell hade börjat med sin egen spelfilmskarriär. Jan Lindeström berättar att det var Bo W som ville ha naturlig ljussättning med mjukt ljus. Jan L hade jobbat med denna teknik tidigare på reklamfilm tillsammans med en engelsk regissör. Jan L använde byggplast, som var matterad, för fönstren, vilket han slog ljuset genom och på väggarna hade han spänt upp lakan som han slog ljuset i. Filmen spelades in på plats och den lilla lägenheten på andra våningen var ofta för trång för att ställa upp den stora blimpade Arri-kameran. Lösningen blev då att ställa kameran på en praktikabel utanför fönstret. Filmen var svartvit, Plus-X utomhus och Double-X för interiörer.

Janne Lindeström fotograferade även Bo Widerbergs nästa film, Kärlek 65, som också var svart/vit. Förhållandet mellan Bo W och Janne L blev spänt och Janne övervägde att hoppa av inspelningen, men så blev det inte.

Bildtext: Bo Widerberg och filmfotografen Jan “Limpan” Lindeström, FSF.

Jörgen Persson, FSF

Bo Widerbergs nästa film blev Heja Roland, 1966, och som fotograf valde han Jörgen Persson, FSF. Jörgen Persson kom att bli den fotograf som Bo kom att samarbeta med i flest filmer. Även denna film var gjord i svart/vitt.

Följande film, Elvira Madigan, 1967, blev kanske Bo Widerbergs mest omtalade film. Den gjordes i färg, fotograferad av Jörgen Persson, i ett mjukt och drömlikt ljus. Hela filmen spelades in med en Arriflex IIC stumkamera och är eftersynkad. Det förekommer att man lagt på repliker utan att skådespelarna rör på munnen, berättade Thommy Berggren.

Ådalen 31, 1969, blev nästa film för Bo W. Fotograferad i färg av Jörgen Persson med 2-perf, Techniscope 2,35:1, och med utrustning från Samuelson i London. Även här visar Jörgen Persson hur genialt han behandlar det naturliga ljuset och belyser med ett mjukt ljus.

Joe Hill kom 1971 och är berättelsen om en ung man som utvandrar till USA och blir en agitator för International Workers of the World och går en tragisk död till mötes då han döms till döden. Jörgen Persson och Petter Davidsson, FSF, fotograferade i färg.

John Olsson, FSF

Filmen Fimpen kom 1974 och handlar om en fotbollsspelande pojke som får sina drömmar uppfyllda, att spela med landslaget. John Olsson, FSF, fotograferade i scope 2,35:1, InterScope, som var ett svenskt 2-perf system framtagit av Tomas Dyfverman.

Odd Geir Sæther, FNF

Mannen på taket med manus av Bo W efter Sjöwall/Wahlöös roman ”Den vedervärdige mannen från Säffle”, med kriminalkommissarien Martin Beck spelad av Carl-Gustaf Lindstedt. För fotot hade Bo W anlitat den norske fotografen Odd Geir Sæther, FNF, som hade gjort en uppmärksammad TV-film med Peter Watkins. Tyvärr blev det snart ett spänt förhållande mellan Odd och Bo W, då han inte kom överens med Bo W och hans hetsiga humör. Odd Geir Sæther slutförde ej filmen.

Per Källberg, FSF, tog över som A-fotograf under en kort tid och Lars-Åke Palén och Hans Welin, FSF, fotograferade slutet på filmen. Då Bo W gärna arbetade med flera kameror, blev det så att flera FSF-medlemmar kom att arbeta som fotografer med denna film.

Hanno-Heinz Fuchs, FSF

Nästa film blev Victoria,vars manus till filmen bygger på romanen “Victoria” (1898) av den norske författaren Knut Hamsun (1859-1952). Den spelades in 1979, men p.g.a. en konflikt med den tyske producenten fick filmen svensk premiär först 1987. Tysk premiär 1979. De flesta storstadskritiker ansåg filmen vara ett konstnärligt fiasko, även om några nyanserade sitt omdöme till ett intressant misslyckande. Fotograf var Hanno-Heinz Fuchs, FSF.

Thomas Wahlberg

Mannen från Mallorca, 1984, där manuset bygger på romanen Grisfesten av Leif GW Persson. Fotograf var Thomas Wahlberg.

Jörgen Persson, FSF

Ormens väg på hälleberget, 1986, blev nästa film för Bo W. Den bygger på en roman av Torgny Lindgren. Fotograf var återigen Jörgen Persson, FSF. Filmen fick delvis lysande recensioner i pressen:

Sven E Olsson, Arbetet, ansåg skådespelarna mästerliga: “Dessa utsatta, förnedrade – och ändå i sin sammanhållning så värdiga – varelser tränger sig på en, inte minst i kraft av några av de mjukaste och mest omedelbara skådespelarprestationer jag sett i svensk film. Men också genom alla de detaljer eller enskilda scener som med frän skärpa betonar att den kärlekslösa mansdriften och pockande kapitalismen är bulnande utväxter av samma ondska.”

Monika Tunbäck Hanson, GP, konstaterade att Torgny Lindgrens roman måtte vara svår att översätta till film men “som genom ett herrans under har Bo Widerberg lyckats undvika fällorna. Han har gjort en egen dikt på en gång trogen, på en gång fri från sin förlaga.”

Hans Schiller, SvD, fann dock att Widerberg hanterat sitt material pliktskyldigt och att filmen “känns som en oinspirerad genomgång av en textmassa. Det är inte ointressant om man jämför med dagens normala svenska filmproduktion men det är långt under Widerbergs egen nivå (-). Aktörerna verkar mest leva på egen kvalificerad rutin och inte riktigt i kombination med Widerbergs tidigare så lysande instruktion. Reine Brynolfsson som Teas son är kanske den som bäst profilerar sig.”

Morten Bruus, DFF

Lust och fägring stor, 1995, blev Bo W sista film. Producent var dansken Per Holst och fotograf Morten Bruus, DFF. Filmen spelades in i Malmö, inte långt från kvarteret Korpen. Cirkeln var sluten.

Svensk filmografi: ”Bo Widerbergs återkomst som filmregissör efter nio år betecknades som efterlängtad av alla kritiker, även av dem som hade invändningar mot filmen. Intrigen jämfördes med Kvarteret Korpen (1963/19), och Johan Widerbergs och Tomas von Brömssens rollfigurer och deras relation ställdes mot Thommy Berggrens och Keve Hjelms i sextiotalsfilmen. De flesta tyckte inte att Lust och fägring stor nådde upp till detta tidiga storverk av Widerberg, men att den höjde sig över det mesta som producerades i samtida svensk film.”

Foto: Europafilm

Vill du läsa mer om Bo Widerberg skall du skaffa Mårten Blomkvists ”Höggradigt jävla excentrisk” en biografi över Bo Widerberg.
På denna länk kan du läsa ett utdrag ur boken som publicerats på DN:s kultursida.
Så skapas en svensk klassiker

Foto: Europafilm