Filmrummet: Filmfotots Konst

Filmhusets Bio Victor fylldes till bristningsgränsen onsdagen den 31a maj när det blev dags för seminariet ”Filmfotots Konst”. Det här var ytterligare ett i raden arrangemang under rubriken ”Filmrummet”, i just det här fallet anordnat av Jerry Axelsson och Ramon Reissmüller från Svenska Filminstitutet i samarbete med FSF och med stöd från Ljud & Bildmedia AB.  Moderator under det här seminariet var journalisten Emma Gray Munthe, och hon skall ha en eloge för hur hon skötte det uppdraget, eftersom väldigt mycket intressant information framkom från de olika filmfotograferna, något som kanske inte kommit på tal om inte rätt frågor ställts.

Första halvlek, så att säga, var ett drygt två timmar långt parti under vilket Emma Gray Munthe intervjuade tre kvinnliga filmarbetare. Först ut var filmfotografen Sophia Olsson, som visade en laddad scen ur den Isländska filmen ”Sparrows” (2015) i regi av Runar Runarsson. I det avsnitt vi fick se användes reflektioner i speglar och skärpedragningar på ett mycket kreativt och genomtänkt sätt. Filmen spelades in på super-16 och framkallades av Focusfilm AB i Stockholm.

Ur Amanda Kernells ”Sameblod” (2017) väljer Sophia att visa upp en scen som delvis utspelar sig i en tidstypisk järnvägsvagn och en gångtunnel i Uppsala. Det är mycket Steadicam i det här avsnittet.

Nästa gäst var belysningsmästaren Luisa Fanciullacci som menar att en fördel med hennes arbete är att hon får möjlighet att samarbeta med många olika fotografer, typer av projekt och genrer. Luisa visar upp ett mycket fullspäckat program med smakprov ur såväl spelfilm (en irländsk skräckfilm!), som industri- och reklamfilm. I filmen ”Pojkarna”, fotograferad av Ragna Jorming, utspelar sig en viktig del av handlingen i ett växthus som teamet hade byggt upp i ateljé för att få så stor kontroll över ljuset som möjligt. Vi får också se ett avsnitt ur en industrifilm fotograferad av Michael Kaare Petersen, FSF, där rök och damm i luften på en textilfabrik ger förtjänstfull atmosfär åt bilderna. Luisa visar också ett par väldigt snygga reklamfilmer för Volvo där hon arbetat med att få ljuskällor att spegla sig och reflekteras i lacken på bilarna.

Sist ut av de kvinnliga filmarbetarna är Ita Zbroniec-Zajt, som bland annat visar upp ett mycket snyggt och stiliserat avsnitt ur Måns Månssons långfilm ”Yarden”. Man känner igen Månssons egensinniga bildspråk från hans egna tidigare dokumentärfilmer, kameran dröjer kvar på en karaktärs nacke under en dialog osv. Bilderna, tagna med en Arri Alexa Studio med Cooke S4-objektiv, är mycket suggestiva och det är rejält drag i både färgen och svärtan. Robert Blom från Ljud & Bildmedia AB håller därefter ett kort och intressant anförande om hur det dyker upp allt fler kameror med full-frame-sensor på marknaden, och ger en överblick över alla nya objektiv som lanserats den senaste tiden som tecknar ut dessa stora sensorer.

Efter en välkommen bensträckare där kaffe och smörgåsar serverades i Filmhuset foajé var det sedan dags för seminariets mest berömda gäst, den fjortonfaldigt Oscarnominerade Roger Deakins, ASC BSC. Upplägget var nu att en filmsekvens först visades med ljud och allt, och därefter en gång till med Rogers kommentarer om hur scenen spelades in. Direkt därefter fick publiken ställa frågor relaterade till vad som just visats.

Med tanke på hur omfångsrik den katalog av titlar som Deakins har möjlighet att välja ur så är det intressant att notera vilka filmer han väljer att visa upp. Vi får se två ganska långa sjok ur ’the Shawshank Redemption’ av Frank Darabont, ett ur den svartvita ”The Man who wasn´t there”av bröderna Coen och två avsnitt ur ”Jarhead” från 2005 i regi av Sam Mendes. Avslutningsvis visade Deakins en sekvens vardera ur ”The Assassination of Jesse James by the Coward Robert Ford” av Andrew Dominik respektive ”Sicario” av Denis Villeneuve. Villeneuve har ju också regisserat den film som Deakins ganska nyligen lagt sista handen till, nämligen ”Blade Runner 2049” (2017), en film som ju emotses med stor spänning världen runt. Det blir några frågor om den titeln, men Deakins förklarar att han knappt har möjlighet att kommentera saken, med tanke på sekretess och hur hett ämnet är.

På Jesse James lät Deakins Otto Nemetz tillverka tre stycken ”antika objektiv” som skulle återge bilden som om den vore tagen med kameror från 1870-talet ”de har blivit väldigt populära på reklamfilmer efteråt” konstaterar Deakins, och tillägger till publikens munterhet: ”jag gör inte reklamfilmer”.

Deakins kommenterar också i samband med de scener ur  ”The Shawshank Redemption”, som vi ser från Bluray, ”att ingen tillfrågade mig om färgkorrigeringen när man skapade den här Blurayversionen, filmen är inte alls tänkt att se ut så här.”

Andra ämnen som kommer upp under diskussionens gång är t ex det faktum att Deakins aldrig har spelat in en film med anamorfiska objektiv. Han berättar att han är medveten om att många regissörer och fotografer är förtjusta i de ovala oskärpecirklarna, de blå ljusinslagen och i hur de här objektiven isolerar motivet mot en suddig bakgrund, men Deakins gillar inte någonting av detta. Han har flera gånger inför projekt provfilmat med anamorfiska objektiv, men i slutändan tycker han om hur vanliga sfäriska objektiv ständigt lämnar bildernas bakgrund någorlunda tydlig, så man hela tiden ser var man befinner sig i filmen.

”Jarhead” var en mycket dyr filminspelning, med skådespelare som Jamie Foxx och Jake Gyllenhaal i rollerna, och flera av de inspelningsdagar som Deakins visar exempel från kunde kosta uppåt 150 000 dollar! Berättelsen utspelar sig under Kuwaitkriget i början av 1990-talet och brinnande oljekällor är den enda ljuskällan i de sekvenser vi får se. Ett par av dessa gigantiska pelare av eldsflammor arrangerades av special effects-teamet ”for real” på inspelningsplatsen, men de som syns vid horisonten i scenerna skapades i efterhand av företaget ILM.

Av allt Deakins visar upp, är ”Scario” det enda projekt som spelades in digitalt, mycket på grund av att övriga titlar är äldre än tio år. Film eller digitalt, det är bara ett inspelningsmedium, understryker Deakins, och poängterar att han försöker få så mycket som möjligt rätt redan i kameran, oavsett vilket inspelningsmedium som används. Inte heller postproduktionen ser Deakins som ett tillfälle att genomföra omfattande förändringar, utan han gör gärna smärre justeringar där, men den viktigaste utformningen av bilderna vill han skapa redan i kameran.

Text och bild: Lars Pettersson, FSF.