Fotografen Helmut Newton på Fotografiska

Modefotografen Helmut Newton vars bilder ställs ut på Fotografiska i Stockholm 31 maj-29 september. Hela 196 bilder ur hans digra produktion visas. Helmut Newton har fått ett eget museum i hans födelsestad Berlin, ett måste att besöka när man kommer till Berlin.

Helmut Newton

”Jag är en pornograf”, säger Helmut Newton i dokumentären Helmut by June, som fotografens änka June Newton färdigställde efter hans död 2004. Kommentaren var typisk för Newton, en provokation och inte en giltig beskrivning av hans starka och komplexa konstnärskap. Men det sexualiserade modefotografi som blivit normen i dagens mediekultur, med en glamourös, stark kvinna och mannen bakom kameran i rollen som voyeur, har till stor del sitt ursprung i Newtons innovativa bildvärld.

På ett intelligent, envetet sätt introducerade Newton sitt eget perspektiv inom ramarna för de uppdrag han utförde, för internationella tidningar och modemagasin som Vogue – som han hade ett långt samarbete med – och bland många andra, Elle, Queen, Stern, Nova. Newton var pionjären som redan på 1960-talet använde provokativa komponenter och mångbottnade narrativ för att underminera modefotografins konventioner. Medan andra fortfarande avbildade modellen som anonym skyltdocka hade Newtons modeller personlighet. Med sina radikala kompositioner berättade han en historia, gav inblick i en viss sorts livsstil i en viss sorts klass. Där andra stängde in sig i studiorummet sökte han det naturliga ljuset och de dokumentära miljöerna: från stadsgatornas nattmörker och dunkla, högborgerliga interiörer till det skarpa solljuset på franska Rivierans stränder. Medan andra satte modets artefakter i fokus utforskade Newton dess sociala och sensuella underströmmar, vägledd av sin unika, fyndiga och provokativa erotiska kompass. Mot dåtidens konventioner ställde han en diametralt motsatt karaktär: den självsäkra, moderna kvinnan.

I sina verk förde Newton metodiskt, och konsekvent, samman mode, porträttkonst och erotik. Hans karaktärer utstrålar auktoritet: de tycks vara intensivt engagerade i ett drama som fortsätter utanför bildens ramar, en större berättelse som åskådaren får ana sig till. Säkert är att historien är lika elegant som pervers, och att den utspelar sig i en skymningszon, i en maktkamp mellan manligt och kvinnligt, naket och påklätt.
Newton vidgade det redaktionella fotografiets möjligheter genom att inspireras av och anpassa element från rått reportagefoto, film noir och suggestiv surrealism. Tekniken var alltid underställd bilden, som enligt fotografen själv redan fanns i hans huvud. ”Det perfekta modefotot”, menade han, ”liknar inte ett modefoto, utan en filmscen eller ett porträtt. Vad som helst, bara inte ett modefoto.”

Historiskt bottnar gestalterna och de dekadenta scenarierna i Berlins pulserande nattliv under mellankrigstiden, som Newton fascinerades av som ung. Marlene Dietrichs cabaretpersona skymtar i en av de mest ikoniska fotografierna: en kvinnodandy i den franske modeskaparen Yves Saint Laurents numera klassiska damsmoking på en gata i nattens Paris. Bilden är från 1975 och är på en gång historiskt förankrad och framtidsvisionär – ett varsel om den självständighet och valfrihet som kvinnor skulle kämpa sig till.

Arvet efter Helmut Newton är betydande. Han hade en livlig och pervers föreställningsförmåga, men han illustrerade inte fantasier; hans skicklighet låg i hur han byggde upp sina bilder av allt det han så skarpsinnigt observerat i den sofistikerade borgarklassens miljöer. I så måtto var Newton främst socialantropolog och satiriker. Det är hans intrikata metod, hans särskilda förmåga att destillera det han bevittnat, som gör hans bilder sanna och fortsatt fascinerande.

Text: Salka Hallström Bornold
Utställningen är producerad av June Newton och Fotografiska.

Här en länk till artikel i Kamera & Bild