Vilka kvinnor? – ny rapport lyfter fram mångfald som en outnyttjad resurs för svensk filmbransch

Idag släpps Svenska Filminstitutets nya rapport Vilka kvinnor? Forskarrapporten undersöker arbetsvillkoren i den svenska film- och tv-branschen för äldre kvinnor, och kvinnor som rasifieras. Filminstitutet menar att rapporten visar att mångfald och representation är en ännu outnyttjad potential inom svensk film, både kvalitativt och kommersiellt.
Vilka kvinnor? – läs hela rapporten här eller ladda ner som PDF

Vilka kvinnor? är en kvalitativ undersökning av arbetsvillkoren i den svenska film- och tv-branschen för äldre kvinnor och kvinnor som rasifieras. Den visar att branschen riskerar att gå miste om relevant talang och angelägna berättelser och fortsätta reproducera stereotypa samhällsbilder. Filminstitutet menar därför att mångfald och inkludering är en ännu outnyttjad potential inom svensk film, både kvalitativt och kommersiellt.
Alla branschens aktörer – producenter, distributörer, finansiärer, Filminstitutet – är viktiga pusselbitar i arbetet för mer mångfald inom svensk film. Vilka kvinnor? vill inspirera till och stötta branschens förändrings- och hållbarhetsarbete, och uppmuntra till en konstruktiv dialog i hela den svenska filmbranschen.
Underlaget till rapporten består av djupintervjuer med 19 etablerade kvinnliga skådespelare, regissörer, producenter och manusförfattare mellan 27 och 66 år. Respondenterna belyser bland annat följande:
  • Kvinnor får generellt lägre budgetar än män, då kvinnliga historier ses som smalare filmer med större finansiellt risktagande.
  • Ett fokus på utseende och ålder osynliggör många kvinnor, vilket begränsar arbetstillfällen och försummar kreativa talanger.
  • Respondenterna vittnar om att de ofta förväntas ta rollen som mångfaldsexperter som ska utbilda medarbetare inom olika arbetsområden.
  • Typecasting är ett problem som finns i alla delar av filmskaparprocessen och på olika sätt, från stereotypa rollkaraktärer till exotifiering och osynliggörande.
  • Arbetsmiljöer riskerar att avprofessionaliseras när tid och energi går åt till olika former av kränkningar, vilket i förlängningen stjäl tid och pengar från produktioner.
  • Filmbranschen är till stor del en frilansbransch, vilket kan skapa en tystnadskultur där man räds att stöta sig med kollegor och beslutsfattare.