Intervju med 2021 års Guldbaggevinnare Sophia Olsson FSF

FSF: Vad är dina tankar och känslor efter att ha vunnit Guldbaggen för bästa Foto med filmen ”Charter”?

SO: Det är fantastiskt, jag är väldigt smickrad över att filmen belönades på det här sättet efter allt jobb vi lagt ned på den, att vi har lyckats nå ut med det vi har velat. Man vet aldrig hur en film kommer att sluta, det är så otroligt många steg, man vet inte förrän filmen når duken.

  Men jag är verkligen så glad att filmen får uppmärksamhet igen, för ”Charter” lanserades praktiskt taget precis när Coronaviruset slog till. Filmen hade premiär 13e mars om jag minns rätt…

FSF: Rejäl otur med tajmingen.

SO: Ja, det var helt galet, filmen gick ner nästan direkt. Så det är väldigt skönt att filmen får ny uppmärksamhet igen. Jag tycker väldigt mycket om den och den fick aldrig riktigt chansen att knyta an till sin publik när den gick upp på biograferna på grund av Pandemin. Jag är också väldigt glad att inte bara filmen fick den här uppmärksamheten nu tack vare Guldbaggegalan, utan också att Amanda Kernell belönades med Guldbaggen för Bästa Regi och att Ane Dahl Torp fick priset för Bästa Kvinnliga Huvudroll. Båda extremt välförtjänta och det känns dessutom rätt att de får all den här publiciteten nu för sina insatser på filmen.

FSF: Det här är ditt andra långfilmssamarbete med Amanda Kernell?

SO: Ja, och jag blev tillfrågad av Amanda redan när ”Charter” var på planeringsstadiet, så jag var tidigt involverad i projektet och visste att vi skulle göra den här filmen tillsammans. Inspelningsstarten sköts fram ett par gånger. Det var även jag som kopplade ihop Amanda med den danska scenografen Sabine Hviid, som jag hade arbetat tillsammans med på ”Charmören”, en dansk film jag fotograferade 2017. Sabine nominerades också för övrigt för sitt arbete på ”Charter”.

FSF: Lärde du känna Amanda Kernell när du studerade på den Danska Filmskolan i Köpenhamn?

SO: Både ja och nej, kan man säga, för jag gick ut den Danska Filmskolan 2009 och Amanda började sina studier där samma år, så våra vägar korsades inte utan vi mötte varandra bara helt kort i samband med det. Därefter stötte vi ihop på filmfestivalen i Berlin några år senare och jag vill minnas det var då hon frågade mig om jag var intresserad av att fotografera ”Sameblod”.

FSF: ”Sameblod” var en stor succé kritikermässigt, och även den Guldbaggenominerades för fotot.

SO: Ja, den uppmärksamhet som filmen fick var fantastisk, och den lyckades verkligen nå fram till publiken också vilket var väldigt glädjande. Den hade premiär på Venedigs filmfestival och vann även ett par priser där.

FSF: För att återgå till ”Charter”, ni visste ju utifrån manus vilken typ av miljöer ni behövde, så hur var den resan att hitta miljöerna till filmen, det är ju väldigt väsensskilda miljöer det handlar om?

SO: Det tog verkligen lång tid att location-reka inför ”Charter”, dels för att den skulle utspela sig både på Teneriffa och i norra Sverige. Men framförallt i norra Sverige är ju avstånden dessutom så extremt stora, så det kunde bli väldigt långa resor mellan de olika inspelningsplatserna, vilket ju tog tid. Vad gäller Teneriffa tillkom ju problemet att det är dyrt att resa dit, så vi kunde inte vara med och leta platser på samma sätt.

FSF: På Teneriffa fick ni hjälp av en lokal location scout?

SO: Ja, och det fick vi faktiskt i Norrland också, men problemet med Teneriffa var ju att vi inte kunde vara med på plats i samma utsträckning, så det var svårt att förklara vilken typ av platser vi letade efter. Personalen på Teneriffa hittade platser åt oss och föreslog dessa och därefter reste vi själva dit och kollade platserna. Men det tog tid att hitta rätt platser på det sättet, och det var en hel del rekognoscering som fick göras på helgerna under inspelningen.

FSF: Du valde att spela in filmen med anamorfiska Cooke-objektiv?

SO: Ja, det är min första långfilm inspelad med anamorfiska objektiv. Jag har gjort en hel del reklam med den tekniken tidigare, men vad gäller långfilmerna så har det varit sfäriska objektiv hela vägen fram till nu. Men vi gjorde tester inför ”Charter” och det kändes väldigt bra med den ”look” som anamorfiska objektiv gav oss… Även om de frös fast i kylan i norra Sverige!

FSF: Ja, det gav er ju ett unikt logistiskt problem.

SO: Ja, man kunde bara filma en timme med varje brännvidd med de anamorfiska objektiven, för sedan frös de fast, totalt. Skärpan gick inte att rubba. Så jag fick planera mina bilder så att jag hann ta det som behövdes med en viss brännvidd innan det objektivet frös ihop, och därefter byta till nästa brännvidd. För det fanns ju inte tid till att vänta medan objektiven tinade upp igen, och man har ju begränsat med dagsljus i norra Sverige innan det blir för mörkt för att kunna filma. Alexan däremot tuffade på hela tiden utan problem.

“Masterclass-teamet utanför hotellet. F.v: Ingrid Domeij, Michael Kaare Petersen och Sophia Olsson med sonen Aldar.

Den här intervjun gjordes i samband med en Masterclass som Sophia Olsson höll på Gothenburg Film Studios under Göteborgs Filmfestival i januari 2021. Under Masterclassen hade publiken även möjlighet att ställa frågor till Sophia, och en fråga var särskilt minnesvärd och löd ungefär så här: ”om du under förberedelserna till ett filmprojekt var tvungen att välja bort alla förberedelser utom en, vilken förberedelse skulle du då välja att behålla?” Och Sophia behövde ingen betänketid för att leverera sitt svar: plats-rekognosceringen! Om du inte hinner med någon annan förberedelse innan filmen, utom att bestämma inspelningsplatserna, så ligger du redan där bra till, för du kan se till att miljöerna ligger i ett bra vädersträck så du bör kunna räkna med ett pålitligt solljus, och miljöerna ger dig ofta inspiration och idéer hur scenerna kan utformas.

Lars Pettersson, FSF