Rysk krigsfotograf, skandinavisk perfektion och en förälskad nyckelpiga i januaris produktionsstöd

Bildtext: Ur, Vägens ände. Foto: Inta Ruka.
Två långfilmer – bägge dokumentärer – och två kortfilmer beviljades produktionsstöd av Svenska Filminstitutet i januari.

Efter succén med Videocracy (2009) är Erik Gandini nu tillbaka med sin tredje långfilm, dokumentären Lost in Perfection. Det rör sig om en uppgörelse med den överdrivet positiva skandinaviska självbilden, eller en utvärdering av det optimistiska samhällsbygget som ritades upp för över 40 år sedan. Filmen är skriven och regisserad av Gandini.

Ur Vägens ände. Foto: Inta Ruka.

Gunilla Bresky, som tidigare gjort kortfilmer som En grå filt med broderade blommor (2004) och Nattens häxor (2008), gör nu sin första långfilm, dokumentären Jag stannar tiden. Det är en berättelse från andra världskriget där Vladislav Mikoshas (1909-2004) berättar om sitt arbete som krigsfotograf.

Mer dokumentärt blir det även på kortfilmsfronten. Maud Nycander, som tidigare regisserat filmer som Palme (2012) och Nunnan (2007) som kammade hem Guldabagge för Bästa dokumentär, har nu gjort Vägens ände. Den handlar om en kvinna som bor i Lettland precis vid den ryska gränsen, utan el eller rinnande vatten, och inte vill flytta. En film om människor i EU:s periferi, vars historier sällan berättas.

Slutligen kvartettens enda film som inte är en dokumentär, och även den enda som är animerad. Tärningen Ture är en kortfilm för hela familjen av Johan Hagelbäck, vars Kalle Kran nyligen visades i Berlins filmfestival. Hans nya film handlar om en nyckelpiga som råkar bli kär i en tärning.

Läs mer om filmerna, filmskaparna, stödbelopp och synopsis här